Hej härliga struktur! Eller?
Struktur på arbetsplatser har annars lite dåligt rykte, som det nödvändiga, fyrkantiga, glädjedödande. Samtidigt säger vi ibland, nästan föraktfullt, att ”kultur äter struktur till frukost.” Hur ska vi ha det egentligen? Är strukturen en kvävande orubblig betongmur eller en svajande lättsprucken kuliss?
