Det finns ett mellanrum mellan behov och beteende som vi lätt missar. Därmed missar vi också många möjligheter till gemensamma lösningar och flexibilitet, som den mellan 16 kilo packning och ett ombyte nerproppat i datorfodralet.
”Händer det att du försöker vara mer effektiv än du är?” Är det fler än jag som skulle svara ja på den frågan? Hur kan det påverka oss att släppa taget om den strävan, och vad har en självgående gräsklippare med saken att göra?
Nog kan vi väl alla samtala? Och ändå går det sådär emellanåt. Vilket är ditt färskaste exempel på skavig samtalssituation? Månadens modell kan fungera som ett verktyg för att utforska den och hitta parametrar att skruva på.
En person ber dig om hjälp. Hedrande och viktigt! Nu vill du verkligen vara till nytta och bidra med allt du kan. Men så efteråt känns det som att ni inte riktigt möttes. Hur kan en ryggsäck och ett bord hjälpa i ett sådant läge?
Ännu en enkel modell om förändring, särskilt inriktat på när vi hamnar på ena eller andra sidan av gungbrädan för och emot. Hur gör vi för att dels vara tydliga med var vi står, dels visa intresse och respekt för den andra sidan?
Kanske är du den som behöver förändra något i ditt eget liv eller yrkesliv, eller är du snarare den som vill få med någon annan i en förändring? Här kommer en (skenbart) enkel modell, som rätt använd kan säga mycket om förändring.
”Jag/Vi har kört fast på en grej”. Det är en vanlig ingång när någon kontaktar mig för första gången. Vad är det som gör att problem ibland snarare ”löser upp sig” än ”blir lösta” i handledning? En modell och en övning ger idéer.
Vad kan hända på jobbet när någon i all enkelhet samlar ihop en grupp personer som tycker/vill/behöver samma sak, och som därigenom bidrar till helheten? Här kommer två exempel – om skräddarsydda fikaträffar och besparingstänk.
Till mitt kontor hör en innergård där jag brukar parkera min cykel. För ett tag sedan fick vi uppmaningen att märka upp våra cyklar inför en rensarrunda i cykelställen. Min lilla lapp lärde mig en del om hur kommunikation smittar.
Om du är som de flesta andra har du en inre stressfaktor med dig som kan slå de flesta yttre i sin ihärdighet. Kanske har den formen av en strykrädd hund och kanske kan den lugnas av en vänlig farmor som står för självmedkänsla.
Innan vi lägger krut på mål och riktning behöver vi veta var vi befinner oss. Hur ska vi annars kunna hamna rätt? Ledarskapscirkeln är en modell för en sådan lägesinventering, en modell som du kan få i present av Bygga samarbete!
Här kommer tips om två små behändiga verktyg, användbara på jobbet, i familjelivet och i handledning: den kärleksfulla bakläxan och Hur-blev-det-här-för-dig-uppföljningen. Startpunkt: den unga studenten och hennes tupplur.