Min spaning idag är att vi mer än någonsin kan ha glädje av att prata med oss själva, och gärna i flera upplagor. (Ja, det där sistnämnda låter kryptiskt, återkommer till det.)

Det behovet handlar inte nödvändigtvis om att vi är mer egocentriska nu än tidigare. Snarare att vi får så mycket intryck utifrån att vi inte hittar naturliga utrymmen för att sortera och formera oss själva.

Jag jobbar ju på pappret med kommunikation mellan människor, i nöd och lust (fast översatt till jobbkontext).

Det första som behöver ske när den mellanmänskliga kommunikationen kärvar är så gott som alltid att de inblandade reflekterar över och med sig själva, sina behov och beteenden.

Nästa steg är att träna på att lyssna på varann, att höra vad som faktiskt sägs och vilka behov som uttrycks. Först därefter brukar tiden vara mogen att leta gemensamma lösningar.

Det där första steget, att resonera med sig själv, kan underlättas påtagligt av att dela upp sig själv i olika delar. Som varje seriös spaning kommer också denna med tre exempel, på olika användbara sätt att dela upp sig.

Exempel 1. Tidslinjen

I SR-programmet I hjärnan på Louise Epstein pratar Louise privatekonomi med ekonomi- och lyckoforskaren Micael Dahlen.

Ett av hans tips är att dela upp sig själv i tre jag: ett nu-jag, ett då-jag och ett framtidsjag. Och så låta dessa tre prata privatekonomi tillsammans.

Där har jag ju tre experter på mig själv med tre skilda och samtidigt kompletterande perspektiv. Om de kan prata nyfiket, lyssnande och ärligt med varandra så kommer jag med största säkerhet att bli klokare, oavsett om temat är privatekonomi eller något helt annat.

Exempel 2. Rollerna

Många av oss har ett orimligt antal roller att sortera bland: experten, partnern, ledaren, vännen, fotbollstränaren, bokläsaren, festprissen med mera.

Jag ser framför mig en tamburmajor som dignar under (alltför) många jackor, koftor, rockar, och där inte mycket mer kan hängas på utan att glida av eller välta hela härligheten.

En småföretagare och god vän berättar om hur hon tog detta med rolluppdelning till nya nivåer. En metodik som kanske inte passar alla, men berättelsen tydliggör verkligen principen:

”Under en period bokade jag regelbundet ett mötesrum med whiteboard. Där la jag ut lappar vid de olika platserna runt bordet: VD, ekonomiansvarig, administratör och artist. Sedan hade jag veckomöte med mig själv, flyttade mellan stolarna, pratade utifrån de olika rollerna och gjorde anteckningar på tavlan.

Över tid förändrades rollbesättningen. Administratören visade sig vara överflödig medan det behövdes en lokalvårdare. VD:n drog helt oannonserat och ersattes av en konstnärlig ledare. Det blev bättre.

Så småningom behövdes den där uppdelningen inte längre, så pass att övningen i mötesrummet inte längre fungerade även om jag försökte. Alla dessa roller hade liksom integrerats till mitt sätt att vara företagare.”

Exempel 3. Inre egenskaper, tankar, känslor, behov

Jag har tidigare skrivit om två av mina (och många andras) inre aspekter, nämligen kritikern och hejaklacksledaren. I mitt fall gestaltas de av en anfallsberedd hund och en klok rar tant.

Jag tittar in i kameran och håller upp två plastfigurer: en hukande schäfer som ser ut att vara redo för attack och en vänlig tant med grått hår, grön hatt med rosett och en lång lista i handen som hon skriver på.Att tillfälligt externalisera sådant man bär inombords – känslor, tankar, egenskaper, tendenser – kan vara ett användbart sätt att sortera i det som är viktigt för en och hur man vill förhålla sig till det framöver.

Inte minst de där gestalterna kan bli hjälpsamma genvägar, så som jag till exempel kan känna igen på magkänslan när det är hunden som jagar på mig snarare än min egen drivkraft. Då är det ofta dags att se över prioriteringar och utforska vad det är som oroar mig och vad jag egentligen behöver.

* * *

Att på olika sätt dela upp sig själv i delar kan i bästa fall fungera som att låta alla i en grupp, även de tystlåtna, komma till tals. Att gå från ”Jag vet inte.” till ”Vi vet!”

Och apropå min inledning om många intryck utifrån: det är lätt hänt att det bara är de mest högljudda rösterna som hörs och uppmärksammas och det ger ingen representativ bild, varken av en grupp eller en enskild individ.

Så här kommer en enkel övning att testa, kanske tillsammans med en vän, kollega eller familjemedlem, kanske någonstans i skärningspunkten mellan jobbtermin och sommar:

●  Formulera en fråga eller välj ett tema som du vill utforska.

●  Välj en av varianterna här ovanför för att dela upp dig själv i delar: tidsmässigt, i olika roller eller utifrån olika inre aspekter. Om du vill, ta hjälp av figurerna på bilden här nedanför och ladda dem med vad du behöver.

●  Se vilka karaktärer som dyker upp och be dem göra ett grupparbete med ditt bästa för ögonen.

●  Använd gärna rummet, bilder, figurer, eller om du skriver: gör som min författarvän och intervjua dina olika ”personer”.

●  Som en god moderator, led samtalet med mild och fast hand. Lägg tid på att sammanfatta vad du kommit fram till och stäm av med alla deltagare om de har något mer att tillägga.

●  Det är du som är beställare av det här samtalet och det är du som väljer vad du plockar upp och tar med dig.

Lycka till, och ha en riktigt fin sommar med alla dina olika sidor!

Sara