Vad håller du egentligen på med?

Det var incheckningsfrågan som jag skickade runt i en handledningsgrupp med chefer i slutet av hösten. Vad skulle du ha svarat?

När jag nu skriver frågan istället för att säga den högt inser jag hur viktig betoningen är för hur jag uppfattar den.


Vad håller du egentligen med? 

Vad håller du egentligen på med? 


Vilken betoning hörde du i ditt huvud? För mig låter den första varianten kritisk och skeptisk, den andra betydligt mer öppen och nyfiken.

Ofta när jag ställer den här frågan handlar svaren minst lika mycket om HUR vi håller på: tempot vi håller, andan i halsen, måste bli färdig, hur ska vi hinna? Och om hur vi når fram till varandra, eller inte gör det, mitt i den där fulla rullen.

Så här i början av ett nytt år är många av oss extra benägna att stanna upp och reflektera lite. Nästa steg kan vara att tänka i banor av nyorientering och förändring. Ring ut det gamla, du vet.

Om du eller ditt professionella sammanhang är inne i en sådan process – några inspel som kanske kan inspirera:

• Kan du/ni ha nytta av frågan här ovanför:
Vad håller du/ni egentligen på med?

• Visdomsord av okänt ursprung, uppfångat i sociala medier:
Tänk på att det är ditt gamla jag som har tagit dig ända hit. (Eller, tänker jag: er gamla arbetsgrupp eller organisation.) Det kan vara värt respekt, och kanske en stunds tacksamhet innan vi går vidare?

Och apropå tacksamhet:
Ett tips om den vetenskapsbaserade podden The Happiness Lab, och särskilt avsnittet som handlar om varför nyårslöften funkar så dåligt och varför tacksamhet är en mer tillförlitlig förändringsmotor än den där viljestyrkan som vi så ofta uppmanas att plocka fram

Så vad håller då jag egentligen på med?

Det går inte an att slänga ut knepiga frågor till andra utan att ställa dem till sig själv, tänker jag. Senast jag prövade att svara på frågan om vad jag egentligen håller på med (yrkesmässigt) blev svaret:

Skapar mening i mitt liv genom att hjälpa människor att möta varandra och sig själva.

Just nu, i januari 2022, går det till såhär:

  • Startar en utbildning på en skola i norra Småland på temat ”Kommunikation för en stärkande arbetsmiljö”. Vi ses fem gånger, fysiskt varvat med digitala träffar, och jobbar med vad lärarkollegiet har röstat fram bland alternativen nedan.

  • Träffar tre olika handledningsgrupper (digitalt funkar fint): en grupp nyanställda, två chefer med delat ledarskap och ett gäng projektledare som får reflektionstid tillsammans. Jag håller i samtalsramarna och bidrar med övningar, modeller och verktyg efter behov och önskemål. Gruppen styr ämnesinriktningen och kommer med de konkreta exemplen som vi jobbar med.
  • Bedömer hemtentor och avrundar kursen ”Kommunikation för HR” som ingår i Sensus HR-specialistutbildning som jag varmt kan rekommendera när jag ser hur deltagarna utvecklas längs vägen.
  • Planerar för vårens kommande handledningsgrupper, digitala moderatoruppdrag med mera.

Och hur gör jag allt det där då? Tja, ännu lite mer lekfullt och luftigt än förra året har jag väl tänkt, inte minst med tanke på att mitt ord för 2022, som jag kom fram till under julledigheten, är lekfull.

Vad skulle kunna vara ditt ord?

Sara


Avdelningen för kuriosa: Var kommer den där frågan ifrån?

” Vad håller vi egentligen på med?” är faktiskt inte vilken fråga som helst. Enligt journalisten och författaren Thomas Steinfeld är det frågan som varje sann intellektuell utgår från. Och när jag hörde det på radio tänkte jag att om den duger till det så passar den in i mina sammanhang också. Om inte annat ger den mig själv något att tänka på.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.