Än en gång är jag på väg för övernattning ett par timmar hemifrån, dit jag regelbundet åker för två dagars inbokade chefshandledningssamtal.
Precis innan jag åker får jag en ingivelse att ställa mig på vågen med min packning. Inser att jag har 16 kilo med mig för en övernattning. 16 kilo – det skulle ju vara i överkant till och med för en längre fjällvandring!
Häromveckan besökte jag min vän läkaren som gör en motsvarande tjänsteresa med tandborste och ett ombyte nerklämt i sin lilla datorväska.
Jag tänker mig att vi förmodligen känner oss lika fria och nöjda med våra packningsstrategier fast av två helt olika skäl.
Jag är supernöjd med att ha med mig ett antal olika fackböcker för prepp av kommande uppdrag, stickningen om det skulle bli en sån stund över och så två hemgjorda matlådor för att slippa äta samma mikrotinade broccolipaj från personalmatsalen varje gång jag är här. (Ett av mina bästa knep: att stoppa matlådorna i frysen någon timme innan jag lämnar hemmet. Då håller de sig kalla tills de landar i personalmatsalens kylskåp här på plats.)
Och så reseyogamattan. Liten och kompakt men inte fjäderlätt, en kär present med tanke bakom från när jag slutade vid Polismyndigheten för nio år sedan.
Allt detta ger mig en känsla av frihet: jag kan välja precis vad jag vill ägna tiden åt under min hotellkväll på plats och resorna fram och tillbaka.
Min vän läkaren känner sig förmodligen lika fri och nöjd, fast med att ha stor rörelsefrihet och lite att hålla reda på. Alltså: samma behov tillfredsställt genom två helt olika strategier och beteenden.
Det för mig till en tanke i en av böckerna jag har med mig: Vi kan reda ut det, en klassiker om samtals- och konflikthantering, skriven av Marshall B. Rosenberg. Ett citat:
”Varje budskap, vilken form eller vilket innehåll det än har,
är ett uttryck för behov.”
Detsamma kan sägas om de allra flesta handlingar.
Ibland är det inte lätt ens för avsändaren att vara klar över vilka behov som ligger bakom ett visst agerande, önskemål eller kommunicerande. Men om vi kan stanna upp och försöka separera själva behovet från vår första tanke om handling så kan vi vinna flera saker:
● Bättre förutsättningar att fokusera på och utforska behovet ordentligt innan vi går vidare till tänkbara lösningar.
● Mindre risk att vi upplever våra behov (och därmed oss själva) som avfärdade när någon ifrågasätter eller motsätter sig vårt förslag till lösning.
● Större chans att vi kan hitta flera olika handlingsalternativ att välja bland, till exempel lösningar som kuggar i andras behov lika väl som våra egna.
Om det vore ett problem för mig eller någon annan att jag har med mig 16 kilo packning så skulle jag kunna fundera på om det finns andra sätt för mig att känna mig friare i mitt resande. Kanske kunde jag få för mig att testa min läkarväns strategi, om än bara för ett enstaka tillfälle.
Men i väntan på det så fortsätter jag nog packa min rullväska med ett litet smörgåsbord av trevligheter – som ett sätt att ordna det för mig.
Kanske något att reflektera över under sommarens resor och aktiviteter:
Vilka behov ligger bakom hur du packar,
eller beter dig i övrigt för den delen?
Och när det nu ändå finns på bild, om de skulle kunna uppfylla några av dina behov, något om de två böckerna i min packning som jag ännu inte har nämnt:
● Till höger: Katrin Byréus bok lagom Ovanligt (med det precis lagom ovanliga och helt avsiktliga användandet av versala/gemena bokstäver). En bok om kreativa metoder i handledning och workshopledning. Ny upplaga på gång i dagarna med en stor mängd kreativa övningar för det digitala rummet!
● I mitten: Det är när man följer hjärtslagen som det händer, sista delen i Maria Estling Vanneståls trilogi om Katarina och hennes sökande efter mening, glädje och hållbarhet i ett helt vanligt och unikt svenskt vardagsliv. Så mycket värme och igenkänning – en perfekt sommarbok!
Önskar dig en riktigt fin sommar – och hörs igen i augusti!
Sara