Ja, hur går det för oss? Som med de flesta frågor här i bloggen så är den här minst lika mycket riktad till mig själv som till någon annan.
Efter att nyss ha spelat in ett poddavsnitt om planering och struktur i vardagen sitter jag nu här och kvällsjobbar, vilket egentligen är mot mina principer.
I dagarna var det nämligen PPP (PostPandemirestriktionsPremiär) för mig som moderator för en större fysisk konferens, och förberedelserna för moderatoruppdrag tar alltid längre tid än jag tror i förväg (vilket man kanske kan tycka att jag borde ha lärt mig vid det här laget). Plus att själva uppdraget (den här gången: Särskolans rikskonferens) tog två dagar i anspråk då jag var helt uppslukad av konferensens ämne och av att bidra med min pusselbit till ett givande möte. Så nu kvällsjobbar jag alltså för att komma ikapp.
Men å andra sidan: om jag inte hade haft ett genomtänkt och trivsamt planeringssystem för mitt företagande – var hade jag då varit? Och hur många kvällar hade jag då jobbat?
Man kan tänka sig att planering i det här sammanhanget handlar om kalendrar, planeringsböcker, appar och worddokument. Det gör det. Också.
Men i det där poddavsnittet (som är del av Maria Estling Vanneståls podd Drömmen om Målajord och där också vår vän och planeringsnörd Lisa Moraeus deltar) hör jag tre perspektiv på planering som jag är särskilt nöjd med, och faktiskt lite stolt över att vi lyfter fram:
1. Planering kan vara något helt annat än hårt, fyrkantigt och krävande, nämligen i sina bästa stunder omtänksamt, stödjande och till och med lustfyllt. Det kan låta lite högtravande men jag står för det: att lägga lite krut på att hålla reda på sitt (arbets-)liv kan vara ett sätt att visa sig själv – och sina (arbets-)uppgifter – respekt, omtanke och kärlek.
2. Planering behöver inte bli ett verktyg för produktivitetshets, men det kan kräva lite vaksamhet för att inte hamna i det diket. I bästa fall kan koll på läget göra att vi kan lita till att läget faktiskt är lugnt när det verkar så, och då passa på att ta igen oss lite. När vi däremot har mer att göra (som jag just nu) kan samma överblick göra det lättare att prioritera. Poddavsnittets namn säger en del om vår ingång till planering: ”Kan vi planera oss till sinnesro?”
3. I poddavsnittet hör jag också mycket av processtänk: Tro inte att du måste hitta det perfekta planeringssystemet för tid och evighet. Och tro inte heller att du har misslyckats när det inte funkar exakt så som du har tänkt dig. Ett ”misslyckande” innehåller en massa intressant information. Testa, skruva, justera. Se det som en resa där du lär dig en hel del längs vägen. Som till exempel vad som inte funkar för dig. Processtänket gör det så mycket mindre laddat att misslyckas och då ökar chansen att vi skruvar vidare och hittar bättre lösningar framöver.
Och nu kom jag på ett fjärde perspektiv:
4. Inspireras gärna av andra: vänner, förstå-sig-påare och forskare. Men gör på ditt sätt (eller, med tanke på punkt tre ovan: på dina sätt, för de lär sannolikt ändras över tid). Så lätt att vi tror att det finns ett facit som funkar för alla!
För dig som är lite mer i hands-on-läge: vi är också ganska konkreta i avsnittet. De där apparna, böckerna och dokumenten får också sitt utrymme. Men de är ju inte huvudpersonerna i ditt eller mitt mer eller mindre välfungerande planeringssystem. Det är ju däremot vi. Vi som försöker ta hjälp av verktyg, forskning och egen reflektion för att få vår vardag att funka lite bättre och kännas mindre jagad och mer lustfylld.
Så vi tuffar väl på och försöker njuta under tiden?
Allt gott!
Sara