Foto: Anastasia D/Unsplash
Senaste blogginlägget handlade om när vi själva behöver vara en ”jobbig jäkel”*, tips och tankar sammanfattade i åtta ”F”. Inte så överraskande fanns det ett intresse hos er som läser att få inspiration kring det omvända scenariot: att möta andra jobbiga jäklar.
För handen på hjärtat: visst händer det så mycket oftare än att vi själva är en? 😊
Fokus den här gången blir inte på samtalsmetodik eller mikromanus**, som i och för sig kan vara användbart när vi möter någon som är helt eller delvis på kollisionskurs med oss själva.
Viktigare än det tror jag är: hur kan jag hitta ett eget förhållningssätt till det där lite skaviga mötet, ett förhållningssätt och en intention som är så konstruktiv som möjligt? Så att jag kanske lägga mindre energi på att tygla min frustration och mer på att nyfiket utforska vad det här faktiskt handlar om.
Det kan vara så att jag balanserar på klämkäckhetens rand när jag ställer frågan: Hur kan du se det som en möjlighet att interagera med den där jobbiga jäkeln?
Ett första steg kan vara att fundera på: en möjlighet till vadå?
Några förslag:
● Möjligheten att förebygga en större kris genom att inte runda missnöjet nu och låta det växa.
● Möjligheten att bygga psykologisk trygghet i organisationen, att visa att vi klarar av också jobbiga saker tillsammans. Något som individ och grupp behöver känna för att kunna mogna i sitt samarbete.
● Möjligheten att stärka relationen med personen/personerna jag möter. Bakom varje frustration finns ett behov och en önskan, men den kopplingen är inte alltid tydlig, inte ens för aktören själv. När du möter en jobbig jäkel har du dels en chans att visa att du ser hen, dels tillfälle att lära känna personen bättre.
● Möjligheten att lära dig något nytt om dig själv. I ett möte med friktion blir vi ofta tvungna att tydliggöra konturerna av oss själva. Vad står jag för i det här? Vem vill jag vara? Var går mina gränser, exempelvis för hur en frustrerad person får lov att bete sig mot mig?
● Möjligheten att utveckla arbetsorganisation och -processer. Bakom en individs eller en grupps missnöje finns väldigt ofta intressanta organisatoriska aspekter att få syn på och vid behov förändra.
Vilka fler möjligheter har jag glömt?
Om jag ser en röd tråd i punkterna ovanför så är det nyfikenhet. Om jag kan aktivera lite nyfikenhet i en gnisslig situation så känns den ofta mer meningsfull och jag blir, nästan automatiskt, en bättre samtalspartner till såväl jobbiga som ojobbiga jäklar omkring mig.
Och om du efter att ha läst detta tycker att det är överdrivet klämkäckt eller helt orealistiskt för dig där du är att närma dig skav, gnissel och konfliktfrön med ingångarna här ovanför – då är det förmodligen inte konstigt alls, utifrån de förutsättningar du har.
Det kan bli så att nästa månadsbrev handlar om hur vi kan hjälpa oss själv att hitta (tillbaka till) den där nyfikenheten som kan ge oss en konstruktiv ingång i fler av de jobbiga situationer som vi oundvikligen kommer att hamna i.
Hör gärna av dig om du själv har strategier, frustrationer eller frågor på det temat!
Allt gott!
Sara
*) Bara för att vara extra tydlig: jag tror att ytterst få människor är ”jobbiga jäklar” i sig själva. Men jag vågar chansa på att fler än jag emellanåt tänker så om en medmänniska som till synes krånglar till våra liv och vår framfart genom att vara kritiska, arga eller frustrerade.
**) Mikromanus: Korta användbara fraser att tänka och pröva ut i förväg. Användbara i viktiga samtal, inte minst oplanerade sådana