På väg till kontoret igår morse hann jag gå igång på två saker, rejält, och båda säger något om mig.
Det ena är klockan utanför ur-affären på Storgatan. Den har jag retat mig på i många år. Igår slog den nog fel-rekord: visar tio i fyra klockan kvart över åtta.
Det andra är skylten i P-huset, den som ska visa antal lediga platser och som ALLTID visar fel. På bottenplanet anges alltid 70-talet platser trots att det är fullt och sedan följer mer varierande på-tok-angivelser på övriga plan.
Vad är det då som gör mig så irriterad? Varför är dessa två fenomen så effektiva rage baits* för mig, och vad har de gemensamt?
Jo, kommer jag på efter en del funderande: var och en av dessa prylar har EN ENDA uppgift, ETT ENDA existensberättigande, och båda misslyckas kapitalt med att uppfylla denna enda roll. Om de gör något så gör de istället skada genom att lura in folk på fulla p-plan och förvirra deras tidsuppfattning.
Som kontrast: här går jag omkring som en komplex människa med MASSOR av uppgifter, precis som alla mina artfränder ska jag föreställa något slags multiverktyg som klarar att ha alla manicker utfällda samtidigt. I mitt fall: vara mamma, vän, samhällsmedborgare, kvinna, företagare, partner. Något i mig vill peka finger mot klockan och skylten och med hög eller möjligen väsande röst yttra ett ödesmättat: ”Skärp er!!”
Triggern och behovet
Min lilla analys visar att det som provocerar säger något om vad jag faktiskt behöver: jag behöver få, eller snarare ge mig själv, lite mer erkänsla för allt jag gör, lite mer medkänsla för att det å ena sidan är fantastiskt roligt (vem vill byta med en p-hus-skylt liksom?) å andra sidan stundvis kräver mer på fler fronter än en liten människa rimligen kan orka med på en och samma gång.
Jag kanske faktiskt ibland, i korta stunder, vill byta med den där skylten eller klockan? Tänk att bara ha en uppgift och dessutom komma undan med att gravt missköta den!
En viktig insikt i nästa varv är att rätt stor andel av de där kraven – de som ibland kan få allt det där roliga i mitt liv att rinna över i måste-bägaren – faktiskt kommer från mig själv. Och just den delen kan jag ju lite försiktigt försöka påverka.
När människor triggar
Men, triggerpunkter som de jag beskriver här ovanför är inte alltid kopplade till döda ting utan till människor, och då börjar det bli mer komplext, svårare och dessutom viktigare att försöka förstå.
Klockor och p-skyltar funkar lika bra (eller i de här fallen lika uselt) oavsett hur många sura blickar du ger dem. Men människor har förmågan att ta åt sig, på gott och ont. Och just därför kan den där analysen av vad som triggar vara extra viktig. Handlar den här reaktionen om personen jag möter, eller kanske mer om mig och vad jag behöver? Och viktigt: det sistnämnda gör inte känsloreaktionen mindre giltig, men kan påverka hur jag vill agera på den.
Tre tips
…till mig själv, och kanske till dig, när något till synes obetydligt väcker ilska eller andra känslor med överraskande styrka:
1. Se reaktionen som värdefull information och pröva att aktivera din nyfikenhet och reflektionsförmåga. En småsak är inte en småsak om den väcker starka känslor eller hänger kvar länge. Eller jo, saken vi reagerar på kan absolut vara en småsak, men reaktionen kan vara en ledtråd till någonting större och viktigare.
2. Plocka in självmedkänsla istället för att avfärda din egen upplevelse. Ett sätt att göra det kan vara att avsluta meningen ”Det är inte konstigt att…” med vänlig ton och fokus inåt, på dig själv:
Till exempel: Det är inte konstigt att din irritation rinner över av en pryl som inte lyckas klara sin enda simpla uppgift, när du själv är lite överväldigad av allt du ska åstadkomma den här veckan, på så många olika arenor. Hur kan vi göra livet just nu lite lättare för dig?
3. Om du triggas av något hos en annan person, något som du, hen och/eller ni båda skulle ha nytta av att utforska tillsammans, gör det! Och se om det går att koppla på samma nyfikenhet som i punkt 1.
* * *
Från två (för mig) obetydliga men frustrerande prylar har vi landat i samma teman som behövs för att öka kommunikation, samarbete och hållbarhet i arbetslivet.
I handledning, utbildning och utvecklingsinsatser på arbetsplatser så är nyfikenhet, reflektion, självmedkänsla och utforskande kommunikation några av mina och deltagarnas absolut viktigaste verktyg.
Kanske är de också dina, eller kan bli? Hör av dig om du undrar hur – eller redan vet och vill berätta!
Allt gott!
Sara
*) Lite folkbildning, om fler än jag skulle behöva det: Begreppet rage bait utsågs av Oxford University Press till årets engelska ord 2025. Det används ursprungligen för onlineinnehåll som medvetet utformats för att framkalla ilska, frustration eller stark upprördhet och därmed fler kommentarer och delningar, vilket ökar engagemanget och synligheten på sociala medier.