Du vet att du verkligen borde ta det där jobbiga samtalet men du drar dig för det. Det i sin tur får frågan att växa, dels i din fantasi, till exempel kl. 02:32 på natten, dels i verkligheten där något som borde lyftas upp och åtgärdas tillåts fortgå, bara lite till, tills du har lite mer tid och ork…
I två tidigare inlägg har jag skrivit om
● att själv vara en jobbig jäkel*, och åtta tips på F i det läget
● att vara tacksam för de jobbiga jäklar som kommer i ens väg.
I det sistnämnda inlägget tog jag upp varför det finns anledning att vara tacksam när det uppstår friktion i mötet med andra människor på jobbet, men jag berörde inte den tanke som lätt väcks när man får den uppmaningen till sig:
Okej, lätt att säga, men hur i hela friden ska jag kunna se positivt på det här. Orka vara nyfiken på vad som finns bakom någons kanske ganska inbilska beteende?
Fyra tankar om det, i form av uppmaningar att utforska nyfiket och med stor självmedkänsla:
I. Träna på att se gnisslet, skavet och de mer eller mindre jobbiga samtalen som en del av vardagen, något som är sunt och som hör till och som inte betyder att det är fel på dig eller någon annan.
II. För att orka ha den beredskapen och vara nyfiken: gör ditt bästa för att ordna det för dig i vardagen så att din arbetssituation är rimlig och du har marginaler för de oförutsägbara gnisslen. Ibland kan du kanske behöva vara en jobbig jäkel själv och ställa vissa krav för att få goda förutsättningar för det oväntade.
III. När det gnisslar till: tillåt dig att känna flera känslor samtidigt – till exempel
1) irritation över någons beteende, som du ännu inte skaffat dig förståelse för
2) tacksamhet över att få signalerna nu och inte senare när problemet har vuxit.
En parallell: det är klart att en småbarnsförälder kan sucka djupt när babyn börjar skrika igen, precis när det fanns förhoppningar om en lugn stund. Och samtidigt: någonstans finns vetskapen om att ”Detta är en oundviklig del av uppdraget att vara förälder.” och ”Det hade varit riktigt illa om babyn inte gett uttryck för sina behov, då hade jag ju inte fått möjlighet att bidra.”
IV. Ju mer grundad du är i dina värderingar och livsriktningar, desto tryggare kan du känna dig inför att bli utmanad av någon som tycker annorlunda. Från en trygg position blir det lättare att vara öppen och nyfiken inför andra synpunkter – och att vara beredd att flytta sig om det dyker upp goda själ för det.
Dina värderingar kan också gälla vem du vill vara i jobbiga samtal, kanske till exempel inlyssnande och samtidigt tydlig? Att ha en sådan kompass gör det lättare att navigera genom också riktigt laddade situationer.
* * *
Vad kan det då leda till – att orka välkomna de gnissliga, jobbiga samtalen och situationerna?
Jo, bland annat kan det utveckla arbetsmiljö och trivsel på minst fyra sätt:
● Du kan sova bättre på nätterna emellan och känna dig mindre defensiv mitt i de laddade situationerna.
● Den du möter kan smittas av ditt öppna tillgängliga förhållningssätt, känna sig tryggare i er interaktion och uppleva samtalet som mindre jobbigt än väntat.
● De laddade samtalen i sig handlar inte sällan om arbetsmiljöfrågor, och genom att fånga upp dem kan risker undvikas och energiläckage via frustration minska.
● När människor i en organisation vet att ”Vi kan hantera även jobbiga saker.”, då sjunker axlarna och arbetsplatsen tenderar att bli mer öppen och avspänd.
Lycka till med allt!
Sara
*) Bara för att vara extra tydlig: jag tror att ytterst få människor är ”jobbiga jäklar” i sig själva. Men jag vågar chansa på att fler än jag emellanåt tänker så om oss själva och om medmänniskor som till synes krånglar till våra liv och vår framfart genom att vara kritiska, arga eller frustrerade.