Foto: Hasse Lossius/Unsplash
Jo, faktiskt: min tes idag är att nyfikenhet är ett val minst lika gott som ”Att välja glädje” enligt Kay Pollaks klassiska devis och boktitel. Så nu är det förstås dags att nyfiket utforska… nyfikenheten, och fyra områden med professionell koppling där nyfikenheten kan vara särskilt hjälpsam.
I. Nyfikenhet istället för feedback
… är en medvetet förenklande rubrik (för att göra dig nyfiken). Visst behöver vi förmedla till varandra vad som funkar bättre och sämre i vårt samspel.
Men det finns en baksida med den feedbackteori och -metodik som fortfarande sprids i många utbildningar och böcker: grundtanken att person A i förväg ska tänka ut vad hen uppskattar eller ser som problematiskt, och sedan leverera ett välformulerat ”domslut”, där person B enbart är mottagare.
Det finns absolut situationer där just det upplägget är befogat! Men när det är möjligt finns stora vinster med en mer samspelande, utforskande ingång till skav eller guldkorn: nämligen att beskriva en händelse från sitt håll – med en uppriktig nyfikenhet på upplevelsen av den och grunderna för den ur den andres perspektiv.
II. I jobbiga situationer/relationer
Jag har skrivit tidigare om att våga vara en jobbig jäkel, möta andra som är det och göra det i jobbiga möten. I alla de perspektiven på jobbiga situationer och relationer har vi stor nytta av nyfikenhet. Den kan bland annat hjälpa oss:
● att närma oss den vi upplever som jobbig med ett annat, mer relationsbyggande förhållningssätt
● att inte gå i försvar lika lätt utan framåtlutat försöka förstå delar och helhet i det obekväma
● att reglera oss själva genom att en strimma av vår bandbredd inte dras med i våra känsloreaktioner utan spejar ut över dem och undrar ”Men så spännande, vad händer här egentligen?”
Det kräver lite energi, mod och trygghet för att orka vara nyfiken. När det går lite sådär för mig, när jag i en jobbig situation vill be min präktiga nyfikenhetsvurmare dra dit pepparn växer, då händer det att hen kommer med en viss specifik fråga: ”Men tänk om du, rent hypotetiskt, skulle vara bara pyttelite nyfiken på den här situationen, vad skulle du då vilja veta mer om?”
Den frågan lurar mig nästan alltid igång mitt nyfikenhetsmaskineri, hur ogärna jag än vill…
III. En väg in i det coachande förhållningssättet
En återkommande kommentar från dem jag utbildar och handleder är den här:
”Jag tycker det är jättesvårt att inte hela tiden komma med råd och lösningar, fast jag vet så väl hur bra det kan bli när jag själv bemöts av något annat.”
Det coachande förhållningssättet är inte det mest hjälpsamma i varje enskild situation – men betydligt oftare än det tillämpas, enligt min erfarenhet. Många delar den bilden och vill verkligen lära sig bli mer coachande.
Jag tänker mig att nyfikenheten är huvudnyckeln in i det coachande förhållningssättet. Det blir dessutom ett sätt att i handling manifestera en annan huvudfaktor, nämligen tilltron till den andres förmåga och kapacitet.
När vi ställer frågor om den andres tankar, känslor, tidigare erfarenheter, farhågor och önskningar visar vi i handling att vi tror att hen har något att komma med – och det visar sig så ofta stämma.
IV. Att reglera och lära känna sig själv
Ett mycket användbart knep är att vända den där nyfikenheten inåt, mot oss själva. I bästa fall kan den vänligt nyfikna rösten ta en del utrymme från den oresonligt dömande, som sällan för oss framåt mot nya insikter.
Nyfikenheten inåt kan användas på flera nivåer:
● för att ärligt och med självmedkänsla utforska ”Vad hände där egentligen, och vad var min roll i det hela?”
● för att utforska mina tankar och känslor. ”Vad står de för och vad vill de säga mig?”
● för att få syn på min relation till de där tankarna och känslorna. ”Hur hjälpsamma är just de här tankarna för mig? Vad händer om jag prövar att ge dem mindre energi och uppmärksamhet?”
* * *
Efter det här vrid-och-vändandet på nyfikenhet som verktyg, är jag fortfarande minst lika nyfiken. Kanske är du det också, till exempel på frågan:
Var har du mest nytta av din nyfikenhet, och var skulle den kunna bidra genom att få och ta lite mer plats?
Allt gott!
Sara