Dagens tema kan vara hjälpsamt och göra stor skillnad – på jobbet, hemma under julfirandet och inför det nya året (om du råkar vara där när du läser detta), det har jag vittnen på. Och sist i inlägget kommer ett universalverktyg som visar hur du kan tillämpa temat för största möjliga effekt.
Det handlar om… reflektion som skarpt utvecklingsverktyg.
I. Reflektion på jobbet
Nyligen fick jag den här responsen när jag avrundade ett årslångt handledningsuppdrag med en chef inom offentlig sektor med 30 års erfarenhet:
Handledningssamtalen med Sara gör mig helt klart till en bättre chef. Samtalen blir ett stöd och ett avsatt tillfälle att reflektera. Saras frågor, modeller och inspel hjälper mig att dels sortera mina egna tankar, dels tänka större, inte minst när jag har fastnat i ett tankesätt eller en problembild.
I handledningsrummet kan jag också ventilera mina känslor. Det gör att jag sedan kan ta itu med samtal, möten och andra frågor med mer styrka, stabilitet och struktur. Jag tror att alla chefer skulle ha glädje av det här!
Styrka, stabilitet och struktur – en snygg allitteration om vad handledning kan ge. Den hade jag gärna hittat på själv…
Och som hjälp för att nå dit lyfter den här chefen fram en aspekt av handledningen som jag inte riktigt har tänkt på själv: utrymmet att få lufta sina känslor, uttrycka dem och utforska dem så att man sedan kan agera utan att de ställer sig i vägen.
Känslorna kan ju absolut finnas kvar, men jag föreställer mig att de har landat i bakgrunden, som snöflingorna i snögloben du tar fram till jul, skakar och låter stå, tills sikten blir klar igen för tomten och hans renar där inuti.
II. Reflektion på hemmaplan
Tidigare i höstas gick jag en utbildning i kris- och krisstöd hos Sverigehälsan. Vi kom att prata om hur vanligt det är att grundligt ut- och omvärdera sitt liv i samband med en kris. Och det kan ju vara både bra och nödvändigt, men ibland lite sent påtänkt, lite som att plocka upp karta och kompass först när man sprungit in i en bergvägg som befinner sig där man inte hade väntat sig den.
En ledighet, till exempel över jul och nyår, kan ju med fördel användas för det som vi på kursen kallade för mikrorevision, det vill säga att se över livet även när det inte råder full kris. Jag tror att många av oss känner igen sig i att det dessutom kan förebygga vissa av livets kriser.
Ett av mina sätt att göra mikrorevision är att just såhär års gå igenom delar av Susannah Conways material Unravel your year, och sedan podda om det kommande året tillsammans med min vän Maria Estling Vannestål i hennes podd Drömmen om Målajord.
Andra enklare sätt är att helt enkelt checka in med mig själv och mina närmaste då och då. Var är du/jag/vi just nu? Vad behöver vi, vad längtar vi efter och hur vill och kan vi bidra till det?
III. Universalverktyget
När jag utbildar i svåra samtal, att tala inför grupp eller något annat område så brukar jag, med en blandning av skämt och allvar, erbjuda mig att presentera Universalverktyget för just det området. Och det verktyget ser alltid ut såhär, oavsett vilket område vi pratar om.
Såhär tänker jag om det:
1. Att faktiskt göra det vi vill, behöver och önskar bli bättre på är ju liksom grunden. Men att enbart göra och göra – exempelvis tala inför grupp eller hålla svåra samtal – är ingen garanti för att det ska gå bättre eller kännas enklare med tiden. Som någon sa: 20 års arbetserfarenhet kan vara 20 års utveckling, eller 1 års utveckling och 19 års repetition.
2. Nästa steg, att reflektera, gör skillnad utvecklingsmässigt. Det kan var och en av oss utveckla både förmåga och strukturer för. Några av mina reflektionsrutiner i jobbet, bara för att ge exempel:
● att flödesskriva en sida efter varje handledningssession, workshop eller utbildningstillfälle
● ett incheckningssamtal varje vecka med min vän och företagarkollega Maria
● en planeringstimme för överblick, varje eller varannan vecka.
Som syns i bilden vill jag betona inte bara finessen med att reflektera utan också vikten av hur vi gör det.
● Ärligt handlar om att försöka se och sätta ord på vad som faktiskt hände, både sin egen och andras delar i såväl framgång som motgång.
● För att våga göra det är självmedkänslan ett viktigt verktyg. Om den håller oss i handen blir det lättare både att se våra egna mindre smickrande sidor och att ta oss själva på allvar om någon annans beteende inte känns bra.
● Att reflektera tillsammans med någon annan som du litar på kan både förhöja effekten och fördjupa insikterna i reflektionen. Jag tänker mig att det är därför även mycket erfarna chefer – eller när jag tänker efter: framför allt erfarna chefer – gärna söker sig till handledning, där en helt utomstående person, utan lojaliteter, bindningar eller egna åsikter i sakfrågorna, kan spegla, ställa frågor och komma med användbara perspektiv och modeller.
3. Inspiration utifrån kan verkligen göra nytta för att liksom ”peta igång” ett göra-reflektionshjul som har tappat farten i en organisation, grupp eller hos en individ. Jag tror att den bilden kan vara mer fruktbar än att till exempel kalla till utbildning i feedback. Vår utvecklingsinriktade kommunikation på jobbet behöver inte handla om att sätta oss till doms över varandra och tala om vad någon annan gör rätt eller fel, det kan istället handla om att utvecklas tillsammans.
* * *
Sådär, alldeles strax klart slut från mig på temat reflektion. För dig som söker mer inspiration och som kanske just nu reflekterar för fullt över hur julhelgen ska te sig så har jag ytterligare ett lästips.
Min handledarkollega Micaela Hoppe har skrivit en fin text om vad som kan rädda julefriden, och den har mycket med gemensam reflektion att göra.
Nu vill jag önska dig en riktigt fin jul- och nyårshelg och ett riktigt gott 2026! Och om du nu, efter jul eller framöver vill ha hjälp att puffa igång reflektionshjulet i ditt sammanhang – varmt välkommen att höra av dig!
Bästa hälsningar
Sara