Du som läser min blogg vet att jag just nu borde befinna mig i fjällen. Det gör jag också, såvitt jag vet när jag skriver det här. Jag ägnar mig alltså just nu åt asynkron kommunikation.

Jag skriver flera veckor innan du läser. Ingen nyhet förstås, vi människor har skickat budbärare, lagt ut vägvisande rösen och huggit in budskap i sten… länge. Och vi är ganska ensamma om att göra det så vitt jag kan komma på, bortsett från en och annan revirmarkering i övriga djurvärlden – eller har du fler exempel på när djur kommunicerar med varandra över tidsglapp?

Asynkron kommunikation – ett uråldrigt fenomen alltså, som har blivit ett hett begrepp i vår just nu motvilligt digitaldominerade kommunikation.

Tankarna har funnits länge, inte minst i utbildningsvärlden: Vad ska vi använda vår dyrbara synkrona kommunikationstid till, och vad gör sig till och med bättre före respektive efter det direkta mötet?

Hur bra de digitala mötesverktygen än är – vi orkar inte hur många timmar som helst. Många av oss känner behov av att ransonera, eller åtminstone variera genom att till exempel välja telefonsamtal lite oftare. Men om du nu ska planera ett digitalt möte (synkron kommunikation) och vill göra det rimligt långt, vad kan du då lägga över i asynkrona kanaler?

Jo, vi är ju vana vid (och olika disciplinerade i) att till exempel:

  • skicka ut underlag i förväg om syfte och innehåll med mötet
  • sätta oss in i underlagen i förväg
  • fördela uppdrag att genomföra före-mellan-efter möten.

Med digitala verktyg har vi skapat nya sätt att använda den asynkrona kommunikationen:

  • att förmedla det som annars skulle bli genomgångar under mötet i förväg, à la flippat klassrum
  • att ersätta eller komplettera våra vanliga asynkrona kanaler som dokument och text med till exempel film som ger en mer levande och synkron känsla
  • att uppmana deltagare i ett möte att presentera sig eller kommentera någon fråga i förväg i ett chattforum eller liknande där alla ser varandras inlägg
  • att skapa en grupp för personer som deltar i samma möten eller utbildning, där de kan ha en löpande kontakt och få till sig inspel att kommentera eller reflektera över
  • att preppa och kanske till och med schemalägga utskick av olika slag, som jag gör med det här mejlet.

Som sagt: inte så mycket nytt under solen, förutom några tekniska möjligheter och verktyg. Och samtidigt, nytt fokus på ett par användbara frågor för att nå dit vi vill när vi kommunicerar:

  • Hur kombinera asynkron och synkron kommunikation?
  • Vad och hur kommunicera före – under – efter synkrona kommunikationstillfällen?
  • Vilka kommunikationskanaler står till buds, vilka vill vi använda och hur?

Från asynkron kommunikation till synkad

För min del fick jag en extraskjuts i de här tankarna genom en av mina uppdrags­givare och samarbetspartners, studieförbundet Sensus. Det kanske inte är så välkänt, men utöver kvällskurser, föreläsningar och liknande anordnar Sensus också ett antal yrkesinriktade utbildningar, till exempel diplomutbildning till HR-specialist, där jag utbildar på temat Kommunikation för HR. Och eftersom Sensus lever som man lär har vi kursledare fått fylla på våra kunskaper i digital pedagogik genom en utmärkt utbildning.

Och nu har Sensus och jag hittat ännu ett samarbetsområde som jag gärna vill tipsa om: Om vi hittills i det här inlägget har pratat en del om asynkron kommunikation så brottas vi väl ännu oftare med att försöka synka vår kommunikation, på alla tänkbara plan, med dem vi vill nå fram till, eller hur?

Det har vi tagit fasta på när vi erbjuder utbildningen Kommunicera på jobbet 2.0 – tre digitala förmiddagar för den som vill fylla på med inspiration, kunskap och nya verktyg kring kommunikation på jobbet – för personlig energipåfyllning och professionell utveckling.

Vi ses i en liten grupp – max åtta personer – för att verkligen kunna utgå från vad som är angeläget och aktuellt för den som deltar. Jag har ibland lekt med ordet handbildning, lika med handledning + utbildning. Det kommer att få inspirera våra arbetsformer. Klicka på länk eller bild om du blir intresserad eller vill kunna tipsa vidare.

Så, nu avslutar jag det här inlägget sittande vid köksbordet hemma i Småland, och när du läser det befinner jag mig förmodligen och förhoppningsvis 120 mil norrut, vid ett helt annat köksbord eller ännu hellre på skidorna uppför ett fjäll. Lite nytta ska jag göra också, är det tänkt. För den som undrar vad – se här!

Sara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.