”Jo, visst går det att förbereda svåra samtal – när man vet att man ska ha dem! Men hur gör jag när en medarbetare plötsligt fångar in mig i korridoren och tar upp något svårt och viktigt?”
Eftersom jag inte har ett automatiskt svar på den frågan – och framför allt eftersom jag har en grupp erfarna chefer framför mig – så tar jag till ett av mina inlärda svar: ”Ja, det kan ju vara en knepig situation. Vad säger ni andra i gruppen om det? Har ni några tankar?”
Det har gruppen förstås, och när vi har benat i frågan en stund säger personen som ställde frågan: ”Bra, tack för alla tips och tankar! Nästa gång det händer skulle jag kunna säga ungefär ’Oj, det låter som en viktig fråga, den vill jag gärna att vi diskuterar i lugn och ro. Kan vi boka ett möte?’ Det gäller bara att jag kommer ihåg den repliken till dess…”
De kursiverade meningarna här ovanför är exempel på det jag kallar för mikromanus: korta repliker och formuleringar som är hjälpsamma men som inte alltid kommer till oss av sig själva när vi behöver dem.
Därför kan de vara värda att aktivt träna in och/eller samla i en lista i mobilen – till den dag då de faktiskt har landat i ens repertoar och poppar upp när de som bäst behövs. Då kan de också ersätta andra mer automatiska reaktioner och repliker som inte gynnar oss och situationen. Som till exempel att ta ett känsligt och oförberett samtal med en medarbetare där i korridoren.
Det kan tyckas att små meningar här och där är små ytliga fragment, kan de verkligen föra med sig någon verklig förändring? Inte ensamma, men nog kan de vara beståndsdelar?
Om vi vet vad vi vill stå för och förmedla på ett principiellt plan når vi ju ändå inte dit förrän vi har omsatt det i praktiken. Och då är meningar och ord små men viktiga bärare. För om vi inte använder de formuleringar som speglar det vi vill förmedla så använder vi ju andra, som kanske för oss och vår situation i en helt annan riktning.
Ordet mikromanus i den här betydelsen verkar inte vara särskilt etablerat men jag vågar inte påstå att jag har hittat på det själv, eller ens i maskopi med mina konsultkolleger.
På något sätt har ordet hur som helst dykt upp som begrepp och verktyg i samband med utbildning i svåra samtal, men också när vi jobbat med coachande förhållningssätt och samtal – något som många tycker är nästan ännu svårare än det vi brukar kalla för svåra samtal: Hur sjutton ska jag lyckas hålla mig från att komma med råd och lösningar i lägen när jag istället verkligen vill hjälpa andra utforska och hitta sina egna svar?
Jag minns när jag gick min utbildning på det området, hur jag liksom höll mig krampaktigt i mina nyinlärda och lite stolpiga fraser för att inte hamna i råd- och lösningsdiket (som kan vara väldigt användbart i helt andra sammanhang än coachande och utforskande samtal).
Exempel på mina mikromanus då:
● Vad av det du har tagit upp hittills känns viktigast att vi pratar vidare om just nu?
● Hur blir det för dig när du hamnar i en sådan situation?
● Har jag uppfattat dig rätt att…
Grejen var att fraserna funkade rätt bra, redan innan jag själv kände att jag hade vuxit i dem. Och nu känns de inte som mikromanus längre, de har liksom rotat sig och blivit en del av mitt sätt att uttrycka mig.
Mikromanus så som jag tänker på dem kan ha flera funktioner: att hjälpa mig bryta mönster som jag inte trivs med och istället stödja mina värderingar och syftet jag har för samtalet. Några väl utvalda intränade fraser kan också ge mig tid att tänka ut nästa steg, som till exempel att säga nej om min automatiska reaktion är att oreflekterat säga ja – eller tvärtom.
Några fördelar till: Mikromanusen är som sagt små, och därmed behändiga att testa och utforska ett steg i taget. De har heller ingen copyright, så det finns alla möjligheter att låna kluriga sätt att uttrycka sig från människor omkring oss – och förstås gärna ge dem credd för deras roll som inspiratörer.
Så avslutningsvis, några frågor på temat mikromanus:
● Vilka mikromanus har du plockat upp och har nytta av i viktiga kommunikationssituationer?
● Vilka har du uppfunnit själv – medvetet eller mer av en händelse?
● För vilka sammanhang skulle du vilja fylla på med nya mikromanus? Sammanhang där du vet vad du behöver eller vad du vill förmedla, men inte riktigt hur?
● Vilka personer inspirerar dig med sitt sätt att kommunicera och uttrycka sig? Har du möjlighet att studera dem lite närmare och se vad det är de faktiskt säger? Kanske låna något, och tacka genom att förmedla din uppskattning?
Lycka till – med eller utan mikromanus!
/Sara