Så hur har din sommar varit? Skön och avkopplande hoppas jag!
Samtidigt vet vi ju alla att det verkligen inte alltid är så. Det där livet knölar med oss emellanåt, även sommartid.
Och höga förhoppningar är inte alltid bördigaste myllan för återhämtning och fina upplevelser.
Jo, tackar som frågar, min sommar har varit ungefär såhär:
Tänk dig att den vita cirkeln är det jag (eller du) behöver, längtar efter och vill stå för. Den grå är det vi faktiskt gör och hamnar i.
Ibland, som för mig under den här sommaren, lyckas de där båda cirklarna överlappa varandra nästan helt. Det beror delvis på mig, men också mycket på människorna runtomkring, på förutsättningarna jag och vi har, ja till och med på vädret.
För många av oss överlappar de där båda cirklarna varandra mindre på jobbet än på fritiden, och det kanske inte är så konstigt? Bara en sådan sak som att gå upp när klockan ringer och inte när vi vaknar av oss själva. Att vi ingår i ett system där vi har en roll som vi inte alltid har designat själva, och människor att samarbeta med som vi inte har valt.
Det är nog helt rimligt om cirklarna glider isär litegrann på jobbet. Samtidigt tror jag det finns anledning att sträva efter största möjliga överlappning mellan dem, både för individens och organisationens – och inte minst gruppens – skull. Och på alla de tre nivåerna.
Som jag skrev i ett inlägg i början av sommaren: det verkar väl rimligt att vi bygger samhälle och organisationer för att de ska passa oss som ingår i dem? Vem ska de annars vara till för, har vi tänkt?
Lika rimligt, ganska väl belagt till och med, tycks det vara att storleken på överlappningen mellan cirklarna har ett positivt samband med vad vi åstadkommer, vad vi bidrar med till människorna omkring oss och hur väl vi mår.
Det finns mycket mer att säga om relationen mellan cirklarna (tänk vad som kan hända när man sitter och pysslar med ett par hårsnoddar). Som att det inte alltid är yttre förändring som ska till för att öka överlappningen. Att få hjälp att förstå helheten och orsakerna bakom yttre förhållanden kan göra det möjligt för oss att aktivt välja att förflytta vår ”inre” cirkel, utan att vi gör våld på oss själva. Och att acceptera läget, att i vissa situationer konstatera att det är som det är och inte går att påverka, i alla fall inte just nu, det kan också minska energiläckaget mellan vad vi skulle önska och hur det är.
”Ska jag eller vi acceptera läget eller försöka förändra, och vilka verktyg behövs i så fall för det ena och det andra?”
Kanske är det grundfrågan i de allra flesta engagerade samtal kolleger emellan? Det är i alla fall en vanlig ingång till samtalen i de handledningsgrupper som jag leder. Själva sakfrågorna kan sedan variera väldigt.
Häromveckan träffade jag en handledningsgrupp med kolleger som inte jobbar ihop varje dag, men som har likartade roller och arbetsuppgifter. Ungefär så här såg den bild ut som vi använde för att sålla fram angelägna teman.
Kanske är vårt smörgåsbord av teman relevant också för andra, dig till exempel?
Några frågor för dig som vill stanna upp här en stund:
- Om du skulle välja att fundera vidare på något av de här områdena i ditt sammanhang (för att till exempel få cirklar att överlappa varandra bättre på individ-, grupp- eller organisationsnivå), vilket område skulle det vara?
- Om det du valt känns som ett viktigt område för dig, hur och med vem skulle du kunna ta upp det för fortsatt reflektion och kanske förändring?
- Vilket viktigt område ser du inte i den här bilden, som du tycker borde finnas med? Berätta gärna om det för mig!
* * *
Jag har förresten goda erfarenheter av att använda en liknande smörgåsbordsbild med olika teman i åtminstone ett annat sammanhang:
I utbildningen Kommunicera på jobbet 2.0 träffar jag (digitalt) max åtta deltagare under tre förmiddagar för påfyllning och inspiration på temat kommunikation på jobbet. Jag kånkar med mig hela virtuella verktygslådan (puh…) och så utgår vi från vad deltagarna tycker är mest angeläget av de här temana:
Kursen ges i samarbete med Sensus. Klicka här om du vill läsa mer om utbildningen!
* * *
Avslutningsvis: Tack för att jag får dela mina tankar med dig.
Jag önskar dig en riktigt fin sensommar-förhöst tills vi hörs igen!
Sara