Idag kommer jag med en modell i bakfickan, som en keps man kan prova framför spegeln, med lite olika stuk, och se om den passar och skulle kunna vara till nytta under promenaden i vårsolen.
Det här blir ett upplägg för dig som gillar geometri, eller kanske för dig som inte alls tror att du gillar det…
Här ovanför ser du första varianten av modellen.
Den här bilden föddes i processhandledning med en grupp, angelägen om att utveckla sin verksamhet vidare. Vi konstaterade tillsammans att gruppens medlemmar på många sätt överlappade varandra en hel del, när det gällde synsätt, framtidsvisioner och delvis arbetsuppgifter. Lite som cirklarna i den vänstra figuren.
Det vi kom att prata om därefter var olika sidor av att ha en hög överlappning, ett stort gemensamt fält i mitten av cirklarna, i förhållande till att ha en större spridning på cirklarna och därmed ett mindre gemensamt fält.
Några dagar senare hör jag en bekant berätta om sitt jobb: också en grupp som utvecklar mycket, och där det stundtals går riktigt hett till i diskussionerna. Just i de stunderna föreställer jag mig att den gruppen har ett ganska litet överlappande utrymme, mer som i figuren till höger. Ja, kanske att vissa cirklar/medlemmar i en viss sakfråga inte överlappar varandra över huvud taget.
I bilderna vi har sett hittills ligger fokus på fältet där cirklarna överlappar varandra. Alltså där våra gemensamma värderingar, arbetssätt med mera finns. Men bilden kan ju också ritas såhär:
Här blir fokus ett annat: hur mycket total yta täcker de båda gruppkonstellationerna? Cirklarna med större överlappning täcker förstås mindre. Det skulle kunna betyda att man ser färre olika perspektiv och har kompetensen samlad inom ett mindre område, där den är desto starkare.
Vi kan också fundera lite över omkretsen på figurerna. I den mer överlappande gruppen kan kontaktytor och inspiration från omvärlden bli mindre, medan den mer utbredda gruppen har fler centimeter ”gräns” och därmed kontaktyta för intryck såväl som distraktioner utifrån.
Några av mina tankar utifrån de här bilderna:
• I det mer överlappande tillståndet odlas trygghet och det gemensamma. Utan det: ingen grupp, bara ett antal människor. Men om gruppen stelnar där kan det bli svårt att få syn på nya perspektiv, obekvämt att sticka ut och kanske finns risken för dubbelarbete.
• I det mer expanderade tillståndet vässas argument och tydliggörs skillnader. Där kan också tryggheten sättas på spel vilket kan få deltagare att tystna, också när gruppen närmar sig varandra igen, åtminstone om klimatet varit alltför hårt i ytterläget. Och om expansionen går för långt seglar de olika cirklarna helt enkelt iväg åt olika håll. Något som förstås kan vara bra om tiden är mogen för det.
• Grattis till de grupper och relationer som kan röra sig relativt lättsamt mellan de här båda tillstånden! Som ett hjärta som drar ihop sig och sedan expanderar. Ett växelspel mellan förening och separation. Där finns stora möjligheter att fortsätta utvecklas och utveckla.
• Grattis också till den grupp som kan och vågar se sig själv utifrån, och där varje individ får stöd av de andra med att sätta ord på sin upplevelse och sina behov av överlappning och expansion. Det kan vara ett första steg på vägen mot att fritt kunna röra sig däremellan och hämta det bästa från vardera änden av skalan.
Och nu är jag förstås nyfiken på om de här cirkelbilderna väcker några tankar hos dig. Hör gärna av dig i så fall!
Sara