I mitt förra blogginlägg var frågan: Vad håller du på med egentligen?
Den frågan får jag förstås själv ibland, fast ofta lite dold mellan raderna. Och nämner jag handledning bland det jag håller på med så kommer det ofta följdfrågor.
Så vad är handledning för något egentligen, och hur går det till? Det här inlägget svarar på några vanliga frågor om det.
Vad är skillnaden mellan handledning och utbildning?
Det här är ett bra ställe att börja på eftersom alla har en uppfattning om vad utbildning är för något. Bilden nedan är ett sätt att beskriva ett par viktiga skillnader.
När jag utbildar har jag och den som anlitar mig bestämt i förväg mer eller mindre detaljerat vad utbildningen ska innehålla och vilka kunskapsmål som vi siktar mot. Det är vad vi utgår från.
Deltagaren kommer liksom till ett dukat bord där menyn är bestämd i förväg. Det gör inte deltagarna mindre viktiga. Det är ju de som väljer vad och hur mycket de vill äta och som tillsammans med mig skapar utbytet och öppenheten runt bordet.
I handledning ligger tyngd- och startpunkten i andra änden. Vilka är vi runt bordet och vad har vi med oss hit just idag, i form av sinnesstämning och aktuella dilemman? Där börjar vi, och ofta lägger vi fokus på ett eller ett par dilemman per tillfälle.
Mer knytkalas än färdig meny alltså, och ett knytkalas där deltagaren själv alltid väljer vilka av sina egna, gruppens och mina reflektioner som värda att provsmaka och kanske ta med sig.
Är handledning ungefär som coaching alltså?
Mitt kortaste svar är: Ja.
Inte minst med tanke på att variationen inom de båda områdena coaching och handledning är väldigt stora, förmodligen större än skillnaden mellan coaching och handledning i något slags ”genomsnitt”.
Det långa svaret handlar om historia, branschursprung och tendenser i både teori och praktik. Som utbildad handledare är det handledningens historia jag vet mest om.
Den är spännande och började när välgörenhetsverksamheten i tidiga 1900-talets fattigmisär successivt uppvärderades till socialt arbete, där förståelse för andra och inte minst för sig själv – sitt viktigaste arbetsredskap – började ses som viktiga förmågor.*
Åter till frågan: För den som tar hjälp är det förmodligen viktigare vem man träffar och på vilka premisser än om personen i fråga är handledare eller coach. Fokus på den inre resursen och tilltro till reflektion som verktyg är två starka gemensamma nämnare.
Vad kan man ha handledning till?
Det finns många startpunkter för handledning:
- En knepig arbetsuppgift som behöver vridas och vändas på, och där både yrkeskunskap, det egna förhållningssättet och samarbetsfrågor har betydelse.
- En känsla hos den handledde som stjäl energi och som kan ha ett underliggande budskap att leverera, som stress, osäkerhet eller frustration.
- En upplevelse av att samarbete och kommunikation i en grupp skulle kunna fungera bättre.
Handledning ger ofta nya perspektiv, som vanligtvis går bortom just den frågeställning som vi startar i. Vi zoomar liksom ut från det konkreta scenariot/caset/temat och sedan in igen, och då har det ofta hänt något med vårt sätt att se på startpunkten.
Om jag vore tvungen att sätta en sammanfattande etikett på vad handledning fyller för funktion så tar jag till det som så många deltagare har sagt under de fyra år jag har arbetat med handledning:
”Alltså bara detta med schemalagd reflektion…”
Finge jag bygga på med några ord till skulle jag säga:
Schemalagd och strukturerad reflektion – i ett tryggt forum
Extremt oklatschigt uttryckt, jag vet. Men det oklatschiga har väl också sin plats här i världen?
Vilka brukar du handleda?
Fram till pandemin bjöd jag in till egna handledningsgrupper för chefer från vitt skilda branscher. Det formatet ligger just nu i malpåse, men jag tycker det har börjat rumla om lite i den där påsen på sista tiden, så kanske är det dags att öppna den igen…
I övrigt handleder jag ofta personer från en och samma organisation som har liknande arbetsuppgifter och/eller ingår i samma arbetsgrupp eller ledningsgrupp. Det kan vara projektledare, chefer, kommunikatörer, verksamhetsutvecklare eller en grupp som delar någon viktig erfarenhet, som exempelvis att vara nyanställd.
Hur går det till i praktiken?
Jag handleder oftast i grupp, men också enskilt. Oavsett vilket så ses vi under två–tre timmar i samma rum eller digitalt (vilket har visat sig vara mer handledarvänligt än jag kunnat föreställa mig).
Vi checkar in så vi vet var vi har varandra fokusmässigt och bestämmer sedan tillsammans vad vi ska ägna tiden åt den här gången. Vi ses nämligen alltid flera gånger. Som kortast har jag träffat grupper i serier om fyra tillfällen, som längst den där blandade chefsgruppen jag nämnde som pågick i två år men där deltagare kunde kliva in eller ut vid varje terminsskifte.
Vi ägnar oss åt teman eller case som deltagare har tagit med sig, ofta genom att en deltagare först berättar med mig som samtalspartner och sedan får input från övriga deltagare och från mig, en input som den handledde lyssnar på för att sedan ta till sig det som känns relevant.
Jag har alltid någon övning med mig i bakfickan som används om den passar in. Ibland blir handledningstillfället mer av en workshop, men alltid utifrån ett resonemang med deltagarna.
Vad vi än har ägnat oss åt under handledningstillfället så avslutar vi med att sammanfatta och stämma av var vi befinner oss nu, och om vi har använt tiden på ett klokt sätt.
Du som har läst ända hit var förmodligen lite nyfiken på handledning när du började. Om nyfikenheten består: Hör gärna av dig med tankar eller följdfrågor till sara@byggasamarbete.se!
Om du och din organisation skulle vara intresserad av handledning som utvecklingsverktyg så berättar jag gärna mer, och framåt senvåren eller till hösten finns utrymme för mig att bjuda in nya grupper eller individer till handledning.
Sara
*) Handledningens historia berättar Inga-Lill Felizia om i sin masteruppsats:
Balanserandets konst: Om handledning till yrkesverksamma och om handledaren som trygghetsskapare och utmanare.